Säsongspremiär: Backar, blåst och guld i Sövde

Dagen efter nationaldagen var det dax för säsongspremiär i triathlon 2015. Hade först tänkt köra Göta Kanal medledistans, men ett 50-årskalas kom i vägen, och det var rätt skönt med tanke på hur vädret var förra helgen. Istället fick jag kombinera en konfirmation i Kristianstad på lördagen med Sövdes beryktade Halv-Ironman, av många ansedd som tuffaste triathlonloppet i Sverige. Stora frågan var egentligen inte hur snabb jag skulle vara utan om knät som började krångla veckan innan Göteborgsvarvet skulle hålla. Sjukgymnasten hade ju diagnosticerat överansträngning och gett OK att tävla, men, men... Jag lyckades få med mig nästan alla prylarna från Göteborg, det enda som fattdes var mina Garmin Vector pedaler, där jag lyckats knäcka en sändarpod och inte fått in reservdel ännu, samt mitt pulsband, som glömdes kvar. Innebar alltså att jag var tvungen att gå helt på känsla - alltid oroande, då vet man ju inte om man förtjänar att känna sig trött eller inte. Lördagen ägnades som sagt åt konfirmation med efterföljande mottagning. Gott om mat, men familjen förbjöd mig att träna växlingar under tiden så lite orolig var jag att ha koll på allt. Maria och Erika följde med som hejarklack, och vi kom i god tid till Sövde. Soligt och fint, om än ganska blåsigt. Dukade upp allt som jag kom ihåg att jag borde göra, enda 'missen' var att jag borde kollat spnnigen på nummerlappsbältet och sat ihop det innan. Där förlorade jag säkert 2 sekunder. Passade på att tjôta lite med de andra Trivästarna och annat folk. Kul nu när man börjar känna igen lite folk. Starten skulle ske från land. Vattentemperatur var över 16 grader, men jag tog ändå neoprenmössan. Vid starten lite förvirring om exakt bandragning, det skulle ju vara 'Australian exit' vid varvning, men inga koner fanns. Visade sig att det var rundning i vattnet men alldeles bredvid stranden. Göteborgarna försöker lista ut simbanan Ställde mig långt till vänster i starten och kom iväg bra. Långgrunt som attan, så efter ett tag blev det delfinhopp innan vi kunde börja simma. Inte så farligt trångt, och vis av förra årets säsongsdebut i Växjö försökte jag gå ut lite lugnt. Lite bök, men ganska snabbt fritt vatten och sedan bara att stå på. Körde 3-3-2 andning och det kändes ganska lagom. En del motvind och vågor på väg ut. Vid första boj efter ca 400 meter såg jag två andra som var med (och en grupp längre fram, lyckades ta innerkurvan vid bojen och sedan såg jag dem inte mer. Såg ingen annan heller under resten av simningen, så det kändes som att simma själv och undrade bitvis om jag simmat vilse. Men folk hejade glatt vid varvningen så det var nog rätt. Kände mig rätt nöjd när jag steg upp, kände att jag tagit i men inte alltför anstränd. Simtiden blev 30:08, men det inkluderar ca 200 meter löpning så ca 29 minuter var nog effektiv simning. OK men inte fantastiskt men det var ju lite vågor. 4:a in till T1! Gick i alla fall in som 4:a till växlingen och själva växlingen gick galant (1:10), inga som helst problem och jag gick ut hack i häl på trean som faktiskt simmat 50s snabbare. Ganska lång och skumpig sträcka ut till vägen, och där flög ena sportdrycksflaskan av, men jag lät den vara - jag hade ju drygt en liter med i frontflaskan och skulle ju alltid kunna ta mer på langningen. Drog ganska snabbt om 3:an under övervakning av domaren och sedan var det alldeles tomt framför (Ted och Tony var ju 2,5 resp. 1,5 min före ut på cykel). Jag stod på rätt bra utan nån som helst koll på hur jobbigt det var, och i början var det ju go medvind också. Tog ett tag innan cykelfantomerna började dra om och backarna och motvinden satte igång. Första varvet kändes som att jag tryckte på riktigt ordentligt och det kändes i benen. Samtidigt brukar det brinna i dem i början på cyklingen så jag körde vidare. Härligt med medvind sista km in mot växling, varvade som 10:a efter 54 minuter (33.6 mk/h i snitt).  Andra varvet fortsatte ungefär i samma anda även om benen kändes bättre, blev fortfarande omcyklad men inte så farligt. Hejade på Ted när jag drog förbi efter ca 35 km. Andra varvet kändes också riktigt bra och gick på 55 minuter. Nu hade även mamma och pappa stannat till på vägen till Lund för att heja på vilket gav lite extra krydda. Oförskämt pigg vid andra varvningen När jag kommit ut på sista varvet började jag dock känna mig lite sliten och slog nog av lite på tempot. Hade dessutom börjat blåsa mer vilket drog ner farten, så sista varvet gick på 57 minuter. Drog i mig tre geler, 2 power bars och drygt en liter sportdryck. Fyllde aldrig på eftersom det inte var så soligt och jag kände lite begynnande kissnödighet. Tänkte att jag kunde dricka mer på löpningen. Övrig observation från cyklingen är att jag verkade hålla jämnt med de starkare cyklisterna i uppförsbackarna men tappa på platten.Om detta beror på att jag har starkare ben, eller sämre aerodynamik eller lite för hopkrupen sitt ställning vet jag inte. Får fundera. Cyklingen gick i alla fall på 2:45:49 inklusive transitionlöpningen med en snitthastighet på ca 33.3 km på de 91.2 kilometrarna GPS-en mätte upp. Klart godkänt med tanke på den kuperade banan och ihärdiga blåsten. Äntligen löpning! T2 gick även den i stort sett felfri på 1:16 och jag gick ut som 16:e man. Benen kändes inte alls speciellt stappliga och jag drog iväg lugnt och kontrolelrat, var ju rädd för att knät skulle säga ifrån. Hade flera konkurrenter inom synhåll och plockade 3-4 placeringar de första kilometrarna. Löpbanan går för det mesta på stig med bara ca 500 m på asfalt. 4-varvsbana med varierande underlag som fotbollsplan, stig, rötter, gräs, äng, bar, sand, en smal spång mm. Fantastiskt vackert att springa i försommargrönskan men banan suger rejält i benen. Efter det inledande halva varvet drog jag ner lite på tempot och sprang lugnt och kontrollerad, ivrigt påhejad av Maria och Erika vid varje varvning. Trots det lugna tempot började jag känna mig sliten efter halva sträckan och motivationen tröt lite grann. Jag hade ju ingen som helst koll på några konkurrenter, visste bara att jag blivit omsprungen av tre personer (2 av dem visade sig vara 1:an och 2:an som varvade mig) och sprang om folk hela tiden, mest varvningar såvitt jag visste. Tittade lite på klockan ibland men lät den inte styra. Med ett halvt varv kvar bestämde jag mig i alla fall för att trycka på lite mer och började på en sakta stegrande långspurt. 300 m från mål såg jag hur en blåklädd figur 20 m framför mig blev ivrigt påhejad vilket fick mig att misstänka att han var på väg mot mål, så jag satsade allt på att gå om la in en jättespurt. Han hade inget att svara med så jag kunde gå i mål med hög fart och kasta mig ned bredvid Erik A från Triväst som låg och pustade. 11:e plats hörde jag, vilket ju var klart över förväntan och borde innebära en pallplats i H50 åtminstone. 1:37:39 på löpningen och 4:55:59 totalt. Glad efter målgång Visade sig att jag lyckats knipa förstaplatsen endast 16 sekunder före Tony Leo. Som tur var visste varken han eller jag att det var så nära, det hade kunnat bli en jobbig avslutning annars... Sammanfattningsvis väldigt nöjd med säsongspremiären. Simningen känns stabil, känner mig inte längre urkass på cyklingen. På löpningen känner jag att vinterns och vårens småskador gjort att jag inte riktigt fått de distanspass jag velat ha, så den är inte så stabil som jag velat.  Nu måste jag försöka tända om till VM Motala, tänkte köra en långpassvecka med två långa löppass och ett överlångt cykelpass. Sen blir det till att trappa ned lite och hålla tummarna för att Vättern behagar bli lite varmare, det ärnog denparameter som har mest påverkan för mig för hur det kommer att gå där... 2015-06-08