Ännu en dag tillända på äventyret. 'Another shitty day in paradise' som min gamla kollega Mikael brukade säga om sällsynt bra dagar...
I dag känns det som att Ironmantemperaturen höjts rejält. Redan när Thomas och jag åkte in till piren längs Ali'i drive på morgonen märkte man att det var saker på G. Man trodde man hamnat mitt i nåt motionslopp med löpare (och en del cyklister) längs hela vägen in till stan. Till och med vätskekontroller fanns det - diverse dricka/äta fabrikanter gav smakprov på sina produkter, både kända och okända (Bonk Breaker...).
Väl nere vid piren var det en hel del folk trots att vi var en timma efter 'riktiga' träningstiden kl 7. Thomas gick och hyrde kajak och jag hoppade i vattnet. Inte ensam som sagt:
Direkt man började simma insåg man att simningen skulle uppfylla allt som sas på IM-racemeeting. Direkt var man i ett korallrev, lite slitet men helt OK samt en massa färgglada fiskar, vattnet helt kristallklart. Lite vågigt hade det hunnit bli och en hel del simmare som syntes. Thomas mötte upp i sin kajak och tillsammans gav vi oss av söderut längs banan, målet var att simma hela. Tätt med simmare i början (krockade med nån), men det glesnade ut. Revet byttes mot sandbotten och det blev så sakteliga djupare men tack vare det fantastsika vattnet dröjde det innan man tappade botten ur sikte. Plötsligt såg jag några diffusa skuggor simma under mig, stannade till när de återkom och kollade med Thomas. Mycket riktigt var det delfiner som simmade omkring, han kunde se deras ryggfenor (och senare även hur de hoppas helt ur vattnet). Såg väl ett tiotal ungefär, simmandes i grupper om 2-3. Magiskt!
Det var rätt stor, mycket lång dyning som man inte var van vid. Denna gjorde det svårt att navigera eftersom man inte spontant kände om man var i vågdal eller på vågtopp. Vid nästa sista bojen fick jag fråga en funktionär i kajak om det fanns en till, och det gjorde det ju. Fick order om att hålla mig till den och inte längre ut. Jag var ju rätt ensam simmare där ute, men tryggt att ha Thomas med. Fortsatte trots att det kändes lite motigt i motvinden, GPS-en pep för 2 km strax innan jag kom fram (slog ju på den ett par hundra m innan startlinjen).
Tog en liten andhämtning vid vändningen innan jag fortsatte tillbaks.
Tillbakavägen siktade jag på hotellet, kändes bra men märkte när jag kom till första bojen att jag låg lite väl lång ut så fick simma inåt. Det och det faktum att jag startade från stranden gjorde att det totalt blev ca 4.2 km istället för 3.8. Tillbakavägen kändes väsentligt lättare och efter ett tag började vi träffa på fler simmare och det blev kollisionsrisk. Var i land efter ca 1:10, dvs. ca 1:40 min/100 m. Lite långsamt men inte så konstigt med tanke på att jag inte hade våtdräkt och att det var lite vågigt. Ska nog pressa lite mer på tävlingen.
Hem igen och fixa lunch, sen tillbaks till Kona för registrering. Thomas och föräldrarna åkte till en strand strax söder om lägenheten där Thomas lärde sig surfa. Coolt, önskar jag hade hans koordinationsförmåga och balans. Själv passerade jag den enormt effektiva registreringen och fick min väska med innehåll:
Gick sen och titatde lite i Ironmanshoppen. Fanns mycket där att köpe,men får bli senare, för jag skulle förbi Ironman Village och hämta hyrcykeln. Stod där och väntade och efter lite justering kunde jag dra hemåt. Satte på flaska mm. och körde sen ut på tur. In till Kona och sen återigen söderut på Kuakini highway som är starten på cyklingen. Låångt uppförslut som man får se upp med och sen norrut igen på Queen K som också kändes segt - uppförsbacke och motvind hela vägen. J-la skitcykel tyckte jag då men kändes bättre efter att jag vänt vid Natural Energy labs.
Medvind och nerförsbacke gjorde att jag kunde snitta nästan 50 där. Märkte dock att jag spann ut på högsta växeln, så passerade mässan igen och pratade om att byta kassett. Mekanikern där tycker att 12-25 som sitter på är bättre för det är jämnare steg i mellanregistret, men han skulle se om han kunde hitta en 11-25 till i morgon.
Hemma igen vid 16:30 efter ca 4 mils tur. Kändes skönt att vara ute, risken är att man är för träningsvillig nu med allt folk omkring en. På kvällen blev det BBQ hemma under en gnistrande stjärnhimmel. Återigen trötta - i morgon blir det inspaning av cykelbanan norrut, hoppas på både bad och lite uppförsbackecykling vid Hawi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar