Racerapport VM långdistanstriathlon ('The hero distance')

Lördagen 27/6 2015 kommer jag alltid minnas som en mycket speciell dag. Detta var en dag som jag sett fram emot i ett år. En dag som jag jobbat mycket hårt för att kunna prestera på topp på. Samtidigt egentligen inte årets huvudmål. Och en dag vars förutsättningar ändrats ganska ordentligt jämfört med förväntningarna. ITU:s långdistans-VM avgörs i Motala 2015 på Nice-distans (4 km simning, 120 km cykel, 30 km löpning). Dock har som alla vet våren och försommaren varit erbarmerligt kall, vilket hade som resultat att Motalaviken bara höll ca 14 grader. Således kom beskedet dagen innan tävling att simningen mer än halverades till endast 1.5 km. Redan då kände jag att mina möjligheter till en bra placering i min Age Group försvann. Fokus flyttades istället till att bli ett bra genrep inför Kalmar Ironman - jag skulle få en möjlighet att lite grann testa gränserna - att se hur hårt jag kunde cykla och ändå genomföra en godkänd löpning. Mina förberedelser hade varit noggranna och jag hade lagt upp en väl genomarbetad och testad tävlingsplan. Benen rakade, nya tävlingshjul som jag fått i 50-årspresent. Rödbetsjuice inhandlad och matintaget testat. På plats redan på torsdagen för Race Brief, packning av påsar, mm. Testsimmat och testcyklat på fredagen innan cykeln checkades in. Sen bara hämta hejaklacken och slappa . Sovit gott och tagit mig upp innan klcockan ringde. Påplats i god tid för att fixa det sista med cykel. Där började veligheten lomma om hur jag skulle göra med skorna. Ett tag tänkte jag ha dem i påsen, men tillslut ändrade jag mig och satte dem på cykeln. Skönt att slippa springa med dem på tänkte jag, och det såg ut att bli en torr och fin dag. Fick låna gummiband av Pasi Salonen då jag glömt mina.  Kände mig förvånansvärt lugn inför start. Drog i mig mina två rödbetsshots. Strax efter eliten startet var det dags att lugnt och stilla gå ner i det klara med kalla vattnet. Visst var det kyligt men inte så farligt. Hade neoprenhuva på för säkerhets skull. Kryssade mig fram till andra led strax innan start. Starten blev egentligen ganska lugn, visst var det lite armar och ben här och var, men jag kunde trycka på bra och efter ett tag hade jag lite fötter att gå på. Simmade på bra fram till vändpunkten i tretaktsandning, ömsom liggande på fötter, ömsom liggande mellan konkurrenter. Fick innerkurva vid vändningen och efter den siktade jag mot kyrktornet och fick plötsligt fritt vatten. Vet inte om de andra låg närmare bojarna, men jag fick nog en ganska rak linje och kunde simma ostört. Tryckte på bra och fick växla mellan två- och tretakt. Kändes att det gick hyfsat fort men inte okontrollerat. Lite strul precis innan uppgång, hamnade precis vid vänstra linan in mot mål, men kom in bra och kunde ställa mig upp utan problem. Simtiden blev 21:32  (1:26/100 m) och jag kom upp som 6:e man i M50-54. Ca två minuter snabbare äm motsvarande tid i fjol. Plockade upp påsen och in i tältet. Ut med allt och plockade sedan på mig armvärmare och nummerlappsbältet. Hade funderat på att ta handskar/strumpor, men vädret såg bra ut så jag skippade dem. I med allt och sen i väg. Halkade på väg ut och höll på att krocka med Pasi Salonen som var på väg in. Han var nästan 3 minuter före mig förra året, så det kändes som att det gått fort! På cykeln fanns hjälmen, plockades snabbt på och sen i väg ivrigt påhejad av min privata fyrtjejsklack. Tid i T1 2:36 (en minut snabbare än i fjol) och plockade 2 placeringar. Cykeldelen inleds med lite knixigt inne i stan då jag hade fullt upp med att trä på mig skorna. Strulade lite men tappade nog inte så mycket där. När man sen kommer ut på banan börjar man med en hyfsat lång rätt så brant backe, så pulsen drog igång rejält upp över 160. Planen var sedan att lugna ner mig när jag kom ut på slätten och få ner pulsen under 140. Det sket sig fullständigt. Benen gick lite av sig själv, och det dröjde mer än 15 km innan pulsen etablerade sig under 150. Det bar dock emot att dra ner farten mer, så jag tänkte att det var lika bra att chansa och pressa på, jag hade ju inget att förlora. Dessutom stressad av alla som cyklade förbi mig (Pasi redan efter 3 km) - det var samma känsla som Motala i fjol... Drog i gång energiintaget ganska direkt och växlade mellan gels och Twix. Blev ca en dubbel Twix och en-två gels i timmen, enligt plan. Hade en Twix och en gel kvar, men de var mest tänkte som reserv. Drack även två liter sportdryck, allt med från början så jag behövde inte ta langning. Hela första varvet blev jag omcyklad (av 67 st netto närmare bestämt), men det var inte så många i min Age Group och strax före första varvningen kom jag ikapp och förbi en amerikan som dessutom var i samma Age Group som jag. Detta gav krafter, och strax efter varvningen kom jag ikapp en amerikan till, som också visade sig vara i min Age Group. Nu var jag tillfälligt uppe på femte plats (fast det visste jag så klart inte då)! Jag hade förväntat mig en varvtid på ca 1:10 om det gick riktigt fort, men klockan visade 1:04! Andra varvet fortsatte jag trycka på, men fick intala mig att inte förta mig. Janne Johnsson passerade i en väldig fart och jag svor lite över den korta simningen - honom skulle jag ju ligga långt före vid det här laget hade jag tänkt. Viss trötthet började också infinna sig, och det var inte så konstigt med tanke på att andra varvet gick ännu fortare än det första. Snitthastigheten enligt min GPS var 36 km/h efter två varv, ytterligare 16 cyklister hade passerat mig men jag låg på 7:e plats i AG. foto: Mats Gustavsson Tredje varvet drog jag ner farten ett halvt snäpp för att spara mig lite. Snittpulsen låg nu strax över 145 istället för strax under 150, inte så stor skillnad kan tyckas men det kändes klart lugnare. Dessutom hade anstormningen bakifrån bedarrat något och jag kunde ligga och växelköra lite med en engelsman ett tag (på behörigt avstånd). Precis vid avfarten mot Varv kom en svensk och en finne efter varandra. Jag hann se att finnen var i min AG så bestämde mig för att försöka hänga i, och det gick utan större besvär. Vet inte om även de lugnade ner sig lite inför löpet, det var ju bara 15 km kvar. Hängde i till sista uppförsbacken där finnen slackade lite så jag drog om och kunde gå in till växling på 7:e plats i min AG, och förlorade faktiskt inga totalplaceringar på sista varvet (låg på 133:e plats). Cykeltiden blev fantastiska 3:14:50. GPS-en fick distansen till drygt 116 km vilket gav en snittfart på otroliga 35.8 km/h! Jag hade alltså cyklat drygt 30 minuter snabbare än i fjol! Och faktiskt hade det inte känts helt omöjligt att köra ett varv till... I T2 var det bara att ställa av cykeln och ta med sig GPS. Armvärmare och hjälm togs av i farten innan påsen plockades upp. Samma procedur som i T1, utmed allt på golvet och sen plocka på sig midjeväska med gels, strumpor, skor, keps och solglasögon. Sa några uppmuntande ord till finnen som drog i väg strax innan mig. T2 tog 2:25, jämfört med 5:50(!) i fjol då mina frusna fingrar gjorde att allt tog en evighet. Tyvärr verkar jag ha tappat bort visiret till cykelhjälmen i farten, men det går ju att ersätta. Ut på löpet som 8:a, 8 s efter finnen som jag gjorde ett försök att hänga på. Visste inte då att det var Antti Antonov, en av Sveriges bästa triathleter, men ganska snabbt fick jag släppa (Antti blev så småningom tvåa), men första km gick på 4:13 och pulsen var snart uppe i 160 igen. Blev förvånad när jag kom i kapp Janne Johnsson redan efter en km. Bytte några ord innan jag drog iväg, och han hade förtagit sig helt på cyklingen. Försökte dra ner på tempot lite, men det var svårt och pulsen låg strax mellan 157 och 162 hela första varvet. Farten var kring 4:30 vilket var snabbare än jag trott. Jag har ju inte alls fått det antal långpass jag önskat i vår, och Göteborgsvarvet var en minut långsammare än i fjol, så jag hade inga förväntningar på att göra ett snabbare löp än i fjol. Vid första varvningen fick jag loppets egentligen första lägesrapport. Maria skrek att jag låg 8:a, med 48 s upp till 7:an och 50 s ner till 9:an. Det kändes ju hoppingivande, men nu började det kännas i benen, något tidigare än i fjol. Konstigt nog var det insidan av låren som började protestera, det har jag aldrig känt förut.  Tempo och puls gick nu ner något, låg på ca 4:40 och strax över, men det är ju fortfarande en respektabel hastighet. I början av andra varvet passerade Kyle Welch mig och efter 15 km drog Ulf Bladh förbi., Eftersom jag var rätt säker på att Torbjörn Wolffram låg före mig och Pasi hade passerat mig så borde jag då ligga som fjärde svensk. Helt OK, men jag visste att där bakom nånstans borde Thomas Bengtsson närma sig med en faslig fart. Fortsatte med min näringsplan på en gel var 5:e kilometer med vatten och lite sportdryck. Fick en känning av magknip vid ca 10 km så jag skippade en gel där, och då gick det över. Vid sista varvningen var det mycket tungt i benen trots fantastuiskt peppande från hejaklacken samt Mats och Agneta som kommit för att titta på. Hade egentligen ingen lust att fortsätta, och intalade mig själv att aldrig göra om detta. Kalmar var det lika bra att skita i. Tempot sjönk ner mot 5:00/km och det gjorde ONT. Tryckte i mig Cola och gels för att få lite energi, och efter vändpunkten på udden verkade det hjälpa och jag fick lite nya krafter. Nu var det fråga om att räkna baklänges. 'Nu är det lika långt kvar som sen jag passerade tidskontrollen' var typiska tankar. Tempot ökade ner mot 4:50 igen och jag passerade en norrman i min AG utan att jag noterade det (svårt att veta vilket varv löparna var på). Den där totalsmärtan i framlåren jag fick förra året infann sig aldrig, och helt plötsligt kunde jag svänga ner mot strandpromenaden och lägga på en sorts spurt (låg faktiskt under 4:00 tempo sista biten). Löpningen gick på 2:20:54, ett snitttempo på 4:41/km och 4 minuter snabbare än i fjol! Totaltid 6:02:16, 8:e plats i min AG. Och det kom aldrig nån susande bakifrån så jag placerade mig som tredje svensk (Pasi hade brutit efter ett löpvarv). Oerhörd känsla att gå i mål och få sin medalj. Vågade knappt sätta mig ner för jag var osäker på om benen skulle bära mig. In i tältet, försöka snacka lite med klubbkompisar. Plockade åt mig Cola, kaffe och jordgubbar. Ut och krama Maria och barnen och sen in i tältet igen och snacka med lägerkompisar. Fullständigt euforisk och man vill bara krama hela världen! Sammanfattningsvis var det en spontan huvudlös satsning på cykeln som gick hem. Trots den kortade simningen kunde jag placera mig väl, hade bara plockat en placering om det var full distans och man extrapolerar. Jämfört med i fjol var jag ca 40 minuter snabbare på cykel/löp, en skillnad som inte bara kan tillskrivas de oerhört mycket bättre väderförhållandena i år utan även alla tröskelpass på trainern och 15-milarundorna på tempohojen. Och det var ett härligt tryck från publiken som gav ett fantastiskt stöd, en stor kontrast till fjolårets öde cykel- och löpbanor. Tack Motala! Nu sitter jag och vrider och vänder på alla siffror, skalar om hit och dit , jämför med andras resultat, och allt pekar på att den stora drömmen om sub-10 i Kalmar ligger inom räckhåll. Gäller bara att hålla uppe formen, få en handfull riktigt långa löppass och sedan disponera det loppet väl. Där kommer det att straffa sig med en satsning som nu, så det gäller att hålla huvudet kallt. Det ska bli riktigt kul! 2015-06-29